FULING

I min min desperata jakt på fantasi för ett blogginlägg. råkade jag hitta denna lista från aftonbladet.se Topp 5 värsta utbrotten i idrottshistorien!

5) Sekonderna lämnar ringen, men knappast Jung-Il
Med domarsiffrorna 1–4 förlorade den sydkoreanske boxaren Jung-Il Byun sin finalmatch vid OS 1988. Men det klara domslutet övertygade inte Byun. Han stannade i ringen. Och stannade. Och stannade. Efter 35 minuter uppstod ett visst drama då en stol skickades in för Byun att sitta på. Först efter 67 minuter upphörde OS-historiens längsta utbrott.
4) Kung Fu Cantona Fighting
I senare intervjuer med Eric Cantona har han medgett att han ångrar en sak med sin kung fu-spark 1995 mot Crystal Palace-supportern Matthew Simmons. Cantona ångrar att han inte sparkade hårdare...
3) Zidanes skalle
Man frågar inte Zinedine Zidane om en date med dennes mor eller syster. Det insåg Marco Materazzi under VM-finalen 2006. Italienaren och en hel fotbollsvärld noterade följderna.
2) Tysons två tuggor
Mike Tysons utbrott i match två 1997 mot Evander Holyfield är créme de la créme av utbrott i sporthistorien. När han i den tredje ronden av ”The Bite Fight” bet Holyfield i ena örat var det sanslöst. När han strax därpå tog en tugga även ur det andra örat var det bisarrt. Århundradets underdrift är när den amerikanske tv-kommentatorn i det ögonblicket kommenterar: ”Jag börjar tro att Tyson är en förvirrad individ”.
1) Utbrottens urfader
Ingen annan än John McEnroe kan toppa en sådan här ranking. Hade inte begreppet raserianfall funnits skulle McEnroe ha skapat det. Han personifierar själva idén vansinniga idrottsmän. Det går att fylla en halv topp 30 med McEnroe-klassiker. ”Answer my question, jerk!” vid Stockholm Open 1984 var bra. Men toppnumret är självklart: När han i Wimbledon 1981 i ett utfall mot domaren Ed Wilson fick in såväl: ”You cannot be serious! YOU CANNOT BE SERIOUS!” som beskrivingen att Wilson var ”The pits of the world”.